Artros

Artros (eller osteoartrit) är ett välkänt problem hos äldre människor och hundar. Det är dessvärre mindre känt att även våra katter i stor utsträckning drabbas av artros. Detta beror delvis på att katter inte visar smärta på samma sätt som människor och hundar och sällan blir tydligt halta. Alarmerande studier har visat att mellan 60 och 90% av katter över 12 år är drabbade av denna smärtsamma sjukdom.

Vid artros i en led kommer det normala brosket, som har stötdämpande effekt, att successivt brytas ner. Detta leder till att benet under brosket blir blottat vilket är mycket smärtsamt. Inflammationen som uppstår har i sig ytterligare skadlig effekt på leden vilket bidrar till en ond cirkel.

Hos de flesta katter (60-75%) hittas ingen underliggande orsak till artrosen, men katter med medfödd instabilitet (t ex höftledsdysplasi) eller traumatisk skada i en led löper större risk att utveckla artros. Det finns än så länge inga bevis för att fetma orsakar artros men fetma förvärrar sannolikt ett redan existerande problem. En ökad vikt innebär ökad belastning på lederna, framför allt då katten hoppar ner från en höjd. Denna belastning leder sannolikt till ökad förslitning i lederna samt ökad smärta i en redan skadad led. Dessutom har man i studier sett att fettvävnad producerar ämnen som bidrar till nedbrytning av brosk, vilket som tidigare nämnts är en viktig komponent i utvecklingen och framskridandet av artros.

Symtom

Katter är inte bara jägare utan även ett bytesdjur. Dessutom är det viktigt för en katt att skydda sitt revir. Att visa tecken på svaghet (som katten gör när den haltar) innebär en ökad risk att bli attackerad av större rovdjur eller av andra katter.

Katter är därmed riktiga mästare på att dölja smärta, men det betyder såklart inte att katten inte upplever smärta! En vanlig kommentar från djurägare är att ”det märks att hen börjar bli gammal” – detta är ofta ett tecken på att katten har ont eller inte mår helt bra!

Vanliga symtom vid artros:

• Ovilja att hoppa upp och/eller ner
• Svårigheter att gå upp och/eller ner för trappan
• Stelhet, ibland ses hälta
• Svårigheter att använda kattlådan eller kattluckan. Detta kan uttryckas som att katten kissar och/eller bajsar på andra ställen än i kattlådan.
• Sover mer och på andra ställen än normalt
• Är inomhus mer (gäller utekatter)
• Leker mindre
• Tvättar sig mer sällan
• Pälsen är matt och ovårdad
• Klor blir överväxta
• Katten är mer lättirriterad
• Katten undviker kontakt med människor och andra djur

Symtomen kan ibland bli värre vid kallt väder och efter vila.

Diagnos

Diagnosen artros kan vara mycket svår att ställa. De flesta katter visar ingen hälta på veterinärkliniken och många är ovilliga att låta sig bli undersökta. Misstanken att katten har artros baseras i många fall främst på kattens beteende i hemmiljön. Filma gärna din katt i hemmiljön när denna visar tecken på smärta, till exempel när den ska hoppa eller när den reser sig efter att ha vilat. Du kan även med fördel fylla i följande formulär och ta med till din veterinär:

Frågeformulär artros

Vid undersökning kan veterinären ibland provocera fram smärta från en led. Många katter protesterar dock högljutt vid denna undersökning oavsett om det gör ont eller inte.

I vissa fall rekommenderas vidare utredning med röntgen. För att få bra röntgenbilder på leder krävs i de flesta fall att katten har fått lugnande innan, då katten måste ligga helt stilla när bilden tas. Ses förändringar i leden som är typiska för artros styrks misstanken. Det är dock viktigt att komma ihåg att alla ledförändringar inte ger upphov till smärta. Det finns även de katter som har kronisk smärta från en led där det inte går att se några förändringar på röntgen. Det går heller inte att säga hur ont katten har enbart baserat på röntgenbilder.

I många fall provbehandlas katten med antiinflammatorisk medicin, s k NSAIDs. Har katten ont i sina leder blir den i de flesta fall betydligt bättre av denna medicin.

Du kan läsa mer om NSAID-behandling hos katt här.

Behandling

Det finns inte en perfekt behandling för alla katter med artros. Behandlingen behöver individanpassas och hänsyn tas till eventuella samtida sjukdomar, kattens levnadssituation och dess temperament. Ofta sätts flera åtgärder in för att få katten att må bättre.

Anpassa omgivningen

• Använd mjuka, bekväma bäddar som är placerade så katten enkelt kan ta sig till dem.
• Använd ramper eller små trappsteg så katten kan ta sig upp till sina favoritplatser (utkiksplatser, fönsterbrädet, soffan mm).
• Anpassa kattlådan så den har en lägre sida som ingång.
• Se till att kattluckan är enkel att ta sig igenom.
• Erbjud horisontella klösbrädor.
• Se till att mat och vatten är enkla att nå, ha gärna skålar på alla våningar där katten vistas.
• Hjälp till med pälsvården om detta behövs.
• Klipp kattens klor om denna inte klarar av att sköta klorna själv.
• Feromoner som feliway kan hjälpa till att minska den stress som kan uppstå vid kronisk smärta.

Foder och kosttillskott

Att öka kattens intag av omega 3 har visats kunna minska inflammation i leder drabbade av artros. Det finns även studier som tyder på att ökat intag av omega-3 kan bidra till viktnedgång. Flera populära tillskott innehåller glukosamin och chondroitin. Dessa substanser är naturligt involverade i broskets uppbyggnad och teorin är att tillskott kan bidra till att hjälpa reparera skadat brosk samt sakta ner dess nedbrytning i den sjuka leden. Brosk som bryts ned producerar ämnen som leder till ökad inflammation, så genom att minska nedbrytningen av brosk minskas även inflammationen i leden. Man har i vissa studier sett viss effekt av dessa tillskott, men fler studier behövs innan man säkert kan säga att de fungerar. Kosttillskott med glukosamin och chondroitin är generellt säkra produkter med få biverkningar.

• Om katten är överviktig, se till att den bantas till normalvikt. Läs mer om detta här.
• Det finns idag flera ledfoder som bidrar till minskad inflammation i lederna och därmed minskar kattens smärta. Full effekt av fodret ses vanligen inom 6-8v. Om katten är överviktig ska dock bantningsfoder prioriteras före ledfoder i de flesta fall.
  • Hills j/d – innehåller omega 3 fettsyror som EPA/DHA, L-karnitin, L-lysin och antioxidanter. Torrfodret innehåller även glukosamin och kondroitinsulfat.
  • Royal Canins mobility – innehåller omega 3 fettsyror som EPA/DHA, extrakt från grönläppad mussla och antioxidanter.
• Är ett foderbyte inte möjligt finns det flera kosttillskott man kan prova.
  • Flexadin advanced – innehåller odenaturerat kollagen typ II (UC-II^®), omega-3, vitamin E, metionin och mangan
  • Flexadin plus – innehåller omega 3 fettsyror, glukosamin, kondroitin, djävulsklo och antioxidanter.
  • Aptus Hop-Flex Plus Mini – innehåller glukosamin och grönläppad mussla (vilket innehåller omega 3 fettsyror).
  • Seraquin – innehåller glukosamin, kondroitinsulfat och antioxidanter.
  • Fettsyror med omega 3 – t ex Dr Baddakys eller Viacutan.

Receptbelagd medicin

Vanligen används som tidigare nämnt NSAIDs, i Sverige är meloxicam (Metacam och generika) samt robenacoxib (Onsior) registrerade för katt. För att få bestående antiinflammatorisk effekt i lederna av detta krävs flera månaders kontinuerlig behandling. Vanligen ses förbättring inom 10 dagar. Hos många katter med artros kan dosen minskas efter några veckor till månaders behandling.

Frunevetmab (Solensia) är en relativt ny medicin på marknaden (2022). Frunevetmab verkar genom att hämma Nerve Growth Factor (NGF) och därmed smärtsignaleringen mellan artrosleder och hjärnan. Läkemedlet har ingen antiinflammatorisk effekt. Frunevetmab som ges som en injektion hos veterinär 1g/månad. Enligt egen erfarenhet svarar de flesta katter mycket bra på behandlingen, svaret kommer vanligen efter första eller andra injektionen men hos vissa katter har svar setts först efter den 3e injektionen. Som med alla mediciner kommer dock inte alla att svara på behandlingen. I studier har 1-10% av katterna fått biverkningar i form av hudreaktioner (klåda, hudutslag och/eller tappar päls). Enligt information från läkemedelsverket har dessa biverkningar varit milda och främst en reaktion i huden där injektionen skett. Det har dock kommit enstaka rapporter om katter som fått svår klåda och sår i ansiktsregionen. Vid misstänkta biverkningar ska man alltid kontakta sin veterinär, så denna kan göra en biverkningsrapport samt bedömning om ev. behandling ska sättas in.

Frunevetmab ska inte användas till katter yngre än 12månader, dräktiga eller lakterande honkatter eller till katter som ska användas i avel då NGF är viktigt för en normal utveckling av nervsystemet. Läkemedlet ska inte heller användas till katter som väger <2.5kg då säkerheten för dessa inte är fastställd. Säkerheten vid samtidig användning av NSAID-preparat är inte fastställd/studerad och bör därför enligt läkemedelsverket undvikas. En enskild bedömning görs i varje fall av behandlande veterinär.

Läs mer om Frunevetmab på läkemedelsverket här.

Ibland används Cartrophen vet. till katter med artros. Det är bevisat effektivt på hund men är inte studerat (eller godkänt) till katter. Vissa katter verkar dock svara mycket bra på detta och biverkningsfrekvensen är låg. Cartrophen verkar genom att hämma nedbrytning av brosk samt även stimulera nybildning av brosk i leder med artros. Brosket verkar som ledens stötdämpare och nedbrytning av brosk orsakar därför smärta. Cartrophen simulerar även kroppens produktion av anti-oxidanter vilket ger en antiinflammatorisk effekt i leden. Cartrophen ges som en injektion hos veterinären 4 gånger var 5-7e dag. Hur länge effekten sitter i är individuellt, men man brukar räkna med ca 6 månader. Efter de första 4 sprutorna är det mycket individuellt hur ofta behandlingen upprepas.

Rehab

Har man möjlighet att ta sin katt till rehab kan detta göra underverk för lederna. Många, men självklart inte alla, katter tolererar rehab över förväntan. Ett viktigt mål med rehab är att öka rörelseomfånget i stela leder samt minska muskelspänningar. Massage är ofta mycket uppskattat av både katten och dess ägare. Kontakta ett rehab nära dig för att ta reda på om de tar emot katter och om din katt är en kandidat för rehab. Katten bör undersökas av veterinär innan rehab påbörjas.

Prognos

Slutligen är det viktigt att komma ihåg att artros är en kronisk sjukdom som aldrig kan botas helt. Målet med behandlingen är att få katten smärtfri och öka livskvaliteten. Med hjälp av ovan nämnda åtgärder kan många katter leva ett bra liv i många år trots sin artros. Tyvärr kan förändringarna i lederna till slut bli så allvarliga att katten inte svarar acceptabelt på behandling och det tuffa samtalet om att låta katten få somna in behöver tas med din veterinär.

Källor

Bennet, D. m fl. Osteoarthritis in the cat. 1. How common is it and how easy to recognize? J Fel Med Surg. 2012; 14:65-75.

Bennet, D. m fl. Osteoarthritis in the cat. 2. How should it be managed and treated? J Fel Med Surg. 2012; 14:76-84.