Cushings sjukdom, eller hyperadrenocorticism som det också kallas, innebär en förhöjd nivå av kortisol i kroppen. Kortisol är ett kroppseget hormon som produceras och utsöndras av binjurarna. Från hypofysen, som är en liten körtel lokaliserad under hjärnan, utsöndras adrenocorticotropiskt hormon (ACTH) som i sin tur stimulerar binjurebarken att frisätta kortisol. När kortisol frisätts och nivåerna av kortisol i blodet ökar hämmar detta fortsatt utsöndring av ACTH vilket gör att kortisolnivåerna i blodet kan hålla sig på en lagom nivå (detta kallas negativ feedback).
Så kallad naturligt förekommande Cushings innebär att sjukdomen uppkommer utan påverkan utifrån (som kan ske med kortisonbehandling) och detta kan bero på:
- Hormonproducerande tumör i hypofysen – detta är orsaken i ca 80 % av fallen.
- Hormonproducerande tumör(er) i en eller båda binjurarna.
Tumörer i hypofysen är oftast adenom, vilket är en slags godartad tumör. Detta innebär att den inte sprider sig till andra organ i kroppen eller invaderar omgivande vävnader. Den kan dock fortfarande orsaka mycket problem i och med att den producerar hormon och den kan även växa sig så stor att den trycker på omkringliggande vävnader. Tumören producerar för mycket ACTH och stimulerar därmed båda binjurarna att producera en massa kortisol.
Vid hormonproducerande tumörer i binjurarna kan detta vara av sorten adenom eller karcinom, vilket är en elakartad tumör. I båda fallen producerar och utsöndrar en (eller flera) tumör(er) i binjuren/binjurarna överdrivet mycket kortisol. Är det en enkelsidig tumör kan man vid ultraljud se att den ena binjuren är förstorad medan den andra kan vara mindre än normalt. I och med att tumören hela tiden utsöndrar kortisol får hypofysen konstant signaler om att inte utsöndra ACTH, vilket gör att ACTH nivåerna i blodet är låga och den andra friska binjuren inte får några signaler om att producera kortisol.
Cushings är mycket ovanligt hos katt. I litteraturen hade 2017 bara lite mer än 180 katter rapporterats ha utvecklat naturligt förekommande Cushings. De flesta av dessa katter hade en ökad utsöndring av just kortisol, men det finns andra substanser i kroppen som vid överdriven frisättning kan verka på samma receptorer och därför ge liknande symtom (t. ex. progesteron, östrogen och testosteron).
Symtom
Medelålder för utveckling av Cushings är ca 10år. Det finns ingen ras som är överrepresenterad och det drabbar honkatter och hankatter i ungefär lika stor utsträckning.
Kortisol har många effekter på kroppen och symtom på Cushings är en direkt följd av dessa effekter. Många, men inte alla, symtom liknar dem vi ser hos våra hundar med Cushings.
En viktig skillnad mellan katt och hund är att de flesta katter med Cushings även utvecklar diabetes mellitus. Man uppskattar att ca 80 % av katter med Cushings är diabetiker. Detta orsakar ökad törst och urinering samt viktnedgång. De flesta katter med Cushings går alltså ner i vikt och inte upp som hundarna gör. Diabetes är mer svårbehandlat om katten har en underliggande Cushings. Diabetes Mellitus med ökad törst och urinering är alltså det vanligaste symtomet på Cushings hos katt.
Cushings kan även leda till:
- Hängbuk (60%)
- Ökad aptit (60%)
- Minskning av muskelmassa (50%) och muskelsvaghet
- Trötthet (40%)
- Tunnare och mindre elastisk hud (ca 30%) som blir mer papperslik och skör. Detta ökar risken för sår även vid mindre trauman.
- Förstorad lever (13%)
- Viktuppgång (12%)
- Alopeci/pälslöshet – ofta symmetrisk på båda sidor
- Immunosuppression/dämpning av immunförsvaret (vilket t. ex. gör det lättare att utveckla urinvägsinfektioner och andra infektioner)
Diagnos
Har man en svag misstanke om Cushings och vill utesluta sjukdomen kan man använda urin kortisol/kreatinin-kvot. Vid Cushings har katten höga nivåer av kortisol i urinen och kvoten blir därför hög. En låg kvot kan i de flesta fall utesluta sjukdomen. Då det finns mycket annat som ökar kortisolhalten i urinen, t. ex. stress, går det inte att ställa diagnosen med detta test utan det används alltså bara för att utesluta sjukdomen. Då kortisolnivåerna i urinen påverkas av stress behöver man vänta flera dagar efter ett stressmoment (som ett veterinärbesök) innan provet tas. Man vill även samla urinprov från olika tillfällen.
Diagnosen Cushings ställs på liknande sätt som för hundar med ett så kallat lågdosdexametasontest. Man börjar med att ta ett 0-prov kortisol. Därefter injiceras dexametason (10 gånger dosen jämfört med hundar) i blodet – detta är en typ av kortison som inte ger utslag på kortisolhalten i blodet utan kommande blodprover kommer fortsätta mäta kroppens egen produktion av kortisol.
Kommer ni ihåg att kortisol verkar genom negativ feeback på ACTH? Det gör även dexametason – när kroppen får en injektion av en massa dexametason ska detta säga till hypofysen att sluta frisätta ACTH för det finns redan tillräckligt mycket kortikosteroider (samlingsnamn för kortisol, kortison, dexametason, hydrokortison osv) i kroppen. Hypofysen ska då sluta frisätta ACTH och när binjurarna inte får någon stimulans ska dessa sluta producera och frigöra kortisol. Denna händelsekedja leder till att kortisolnivåerna dramatiskt sjunker i blodet (om det nu ligger högt från början) och ska hamna under 40nmol/L. Händer detta kan konstatera att katten troligen INTE har Cushings (testets sensitivietet är ca 80% vilket betyder att man kan diagnosticera ca 80% av alla katter med Cushings på detta sätt).
Vid naturligt förekommande Cushings har vi i de flesta fall en tumör i hypofysen som skiter i att blodet blir översvämmat med kortikosteroider – den fortsätter skicka massa signaler till binjurarna att producera mer kortisol. Har vi istället en eller flera binjuretumörer behöver dessa ingen stimulans från ACTH för att fortsätta producera kortisol, de kör på och gör sin grej helt enkelt.
Vid ett lågdosdexametasontest tas nya prover 4 och 8 timmar efter att dexametasonet getts intravenöst – fortsätter kortisolnivåerna i blodet ligga högt samtidigt som katten har kliniska symtom på sjukdomen är det sannolikt att katten har Cushings.
På vanliga blodprover kan förändringar sekundärt till både Cushings och diabetes ses – bland annat förhöjt blodsocker, fruktosamin (långtidssocker), kolesterol, ALAT, urea och globuliner.
Vid ett ultraljud kan man ibland se förstorade binjurar alternativt en förstorad binjure. Då normalvariationen för en binjures storlek är ganska stor och mineraliseringar kan ses både hos friska och sjuka katter är det dock vara svårt att ställa diagnosen via ultraljud.
Skiktröntgen (CT) eller magnetresonanstomografi (MR) tros kunna upptäcka ca 50% av de fall där en hypofystumör ligger bakom sjukdomen.
Behandling
Cushings hos katt kan behandlas liknande som hos hund och behandling bör sättas in så snart som möjligt. Det verkar dock tyvärr som att katter inte svarar lika bra som hundar på behandlingen och att det är vanligt att katten inte blir helt återställd.
Trilostan är en läkemedelssubstans som används till hundar med Cushings. Detta hämmar ett enzymsystem i binjurebarken, vilket i sin tur leder till minskad produktion av kortisol, aldosteron och androgener som produceras i binjuren. Den har ingen effekt på tumörer i hypofysen men kan alltså motverka effekten av en sådan tumör. I en studie med 15 katter som behandlades med Trilostan var medelöverlevnaden 617 dagar (80-1278 dagar). Katter som blir diagnosticerade med Cushings är dock ofta äldre och kan ha andra samtida sjukdomar som kan påverka livslängden.
Möjliga biverkningar av Trilostan inkluderar nedsatt aptit, trötthet, viktnedgång, bukspottkörtelinflammation och addison’s/hypoadrenocorticism (får låga nivåer av kortisol i blodet).
Täta återbesök/kontroller hos behandlande veterinär kommer behövas.
Man kan i vissa fall överväga operation eller strålning av tumören.
Iatrogen hyperadrenocorticism
Iatrogen innebär att symtomen är orsakade av sjukvård. Det är ovanligt att katter som behandlas med kortison får en iatrogen hyperadrenocorticism och det uppstår främst då katten fått en mycket hög dos kortison alternativt fått kortison under en längre tid med t. ex. prednisolon, metylprednisolon acetat, triamcinolon och dexametason.
Symtom är desamma som för spontant uppkommen Cushings.
Behandling består i att gradvis trappa ner och förhoppningsvis kunna sätta ut kortisonbehandlingen. Nedtrappningen behöver ske långsamt för att kroppen ska hinna återhämta sig och kunna producera eget kortisol igen. Det kan ta flera månader för symtom att försvinna efter avslutningen av kortisonbehandlingen.
Källor
Boland, L. A. & Barrs, V. R. Peculiarities of Feline Hyperadrenocorticism. Update on Diagnosis and Tretment. J Fel Med Surg. 2017; 19:933-947