
Cystadenomatos har ett typiskt utseende som brukar vara lätt att känna igen: Blåaktiga cystor av varierande storlek som oftast är lokaliserade i öronen, främst ytteröron men även hörselgången kan vara drabbad. Cystor kan även uppkomma runt ögon, runt munnen samt runt analöppningen, men detta är betydligt ovanligare. Dessa cystor brukar dessutom inte bli lika stora.

Det finns inte så mycket information att hitta om cystadenomatos och den information som finns är i vissa fall motsägelsefull. Enligt vissa källor räknas cystadenomatos inte som neoplasier (dvs tumörer), medan andra beskriver de som cystiska adenom, vilket är en typ av godartad neoplasi. Det som källorna är överens om är i alla fall att förändringarna är godartade. Cystorna bildas från modifierade svettkörtlar och brukar bli från 1mm till flera centimeter stora. Katter kan dock även få elakartade tumörer i öronen och dessa kan i vissa fall likna cystadenomatos, är man osäker är det rekommenderat med biopsi och vävnadsanalys.
Många katter med cystadenomatos har inga problem från det. Dock kan många alternativt stora cystor orsaka sekundär öroninflammation om de täpper igen hörselgången. Det är också svårare att göra rent om katten får en öroninflammation. Det verkar inte som att öroninflammationer orsakar cystadenomatos då de flesta katter som blir diagnosticerade med cystadenomatos inte haft några problem med öronen tidigare under livet.
Det finns en retrospektiv studie från 2022 (Feline cystadenomatosis affecting the ears and skin of 57 cats (2011-2019) av Loft et al.) som visat att cystadenomatos är vanligare hos hankatter, hos medelålders-äldre katter och verkar även vara något vanligare hos huskatter. I tidigare studier har man även sett att Perser, Himalayan och Abyssinier är något mer benägna att få cystadenomatos jämfört med andra raser. Studien från 2022 fann även att cystadenomatos är bilateral (drabbar båda öronen) i 84% av fallen. Förekomsten på djursjukhuset där studien utfördes var 0.1% av alla kattpatienter.
Behandling
Om katten inte har problem från cystorna behöver de inte alltid behandlas.
Om cystorna blir så många/stora att de orsakar öroninflammation är behandling rekommenderat. Mest effektiva behandlingen i nuläget verkar enligt litteraturen vara laserbehandling. Har katten en samtida öroninflammationen kan öronrengöring och lokal kortison hjälpa. Lokal kortison kan även ha viss effekt mot själva cystorna enligt anekdotiska rapporter.