FeLV är en anmälningspliktig sjukdom i Sverige. Det innebär att ett positivt testresultat måste rapporteras till Jordbruksverket – detta sker oftast via laboratoriet eller veterinären som tagit provet.
FeLV är ett retrovirus, vilket innebär att det kan omvandla sitt RNA till DNA och integreras i värdcellens genom. Viruset kan sedan utnyttja cellens maskineri för att producera nya viruspartiklar.
Riskfaktorer
- Tillgång till utevistelse
- Bitskador (ökad risk hos okastrerade hankatter och utekatter)
- Kontakt med smittad katt (risken ökar med längre kontakttid)
- Unga katter
- Fler än fem katter i samma hushåll
- Dålig hygien
- Katt som bor i område där FeLV är vanligt förekommande
Man vet inte exakt hur vanligt FeLV är i Sverige, men uppskattningsvis är mindre än 1% av katterna smittade (källa: abcdcatsvets.com). I södra Europa är sjukdomen betydligt vanligare, med en förekomst upp till 8,8 %.
På grund av ökad import av katter från södra Europa och andra delar av världen, såsom Asien, finns en risk att FeLV kan bli vanligare i Sverige i framtiden.
Smittvägar
En smittad katt kan börja sprida viruset inom 30 dagar efter infektion. Smitta sker främst via saliv, men även genom:
- Tårvätska
- Nossekret
- Mjölk
- Avföring
- Blod
Smittan överförs ofta vid (långvarig) nära kontakt, exempelvis när katter tvättar varandra, eller via bitskador vid slagsmål. Även delade mat- och vattenskålar kan vara en smittkälla.
En dräktig honkatt kan smitta sina foster via moderkakan. Dessa kattungar aborteras ofta spontant eller föds med en kronisk infektion.
Kattungar yngre än 16 veckor är mest mottagliga och har sämre prognos vid smitta. Efter 6 månaders ålder utvecklas viss resistens – endast cirka 20% utvecklar då den progressiva formen.
FeLV är inte en zoonos – det smittar alltså inte människor, men det kan infektera andra kattdjur, inklusive den europeiska vildkatten.
Infektionsförlopp – Fyra möjliga scenarier
När en katt infekteras kan följande ske:
- Abortiv infektion
- Ingen viremi (inga virus i blodet).
- Katten klarar av infektionen utan att bli sjuk.
- Regressiv infektion
- Övergående viremi.
- Virus kan reaktiveras vid stress eller nedsatt immunförsvar och då övergå i progressiv form.
- Progressiv infektion
- Persisterande viremi – viruset finns konstant i blodet.
- Vanligast hos unga katter (<16 veckor).
- Katter med progressiv infektion är de som oftast blir sjuka.
- Fokal infektion (ovanlig)
- Endast vissa vävnader är infekterade, t.ex. juver, urinblåsa, ögon eller mjälte.
- Virus finns inte i blodet och upptäcks därför inte via blodprov.
- Kattungen kan smittas via mjölk från infekterad juvervävnad.
Symtom och följdsjukdomar
De flesta katter med progressiv infektion utvecklar symtom inom 2–3 år, även om de kan vara symtomfria längre.
Vanliga symtom/följder (katter med FeLV brukar inte få alla symtom):
- Cancer (framför allt lymfom och leukemi)
- Nedsatt immunförsvar → ökad infektionsrisk
- Anemi (blodbrist) och trombocytopeni (lågt antal blodplättar)
- Reproduktionsstörningar, t.ex. ”fading kitten syndrome”
- Neurologiska symtom
- Immunmedierade sjukdomar inklusive hemolytisk anemi, uveit (ögoninflammation) och polyartrit (ledinflammation)
- Ospecifika symtom: feber, viktminskning, övre luftvägssymtom, ögoninflammation, diarré, förstorade lymfknutor
- Vågiga morrhår
Diagnos
Det vanligaste testet är IDEXX Snap Test, som påvisar p27-antigen (en viruskomponent). Det ger positivt resultat cirka 30 dagar efter smitta.
Om testet är negativt men nylig smitta av FeLV misstänks, bör testet upprepas efter 6 veckor.
Katter med regressiv infektion kan också ge positivt resultat under en period. Om katten saknar tydliga symtom bör provtagning upprepas för att avgöra om det rör sig om regressiv eller progressiv infektion.
Eftersom FeLV är ovanligt i Sverige är det större risk för falskt positiva än falskt negativa provsvar. Man kan därför behöva komplettera med ytterligare tester vid ett positivt svar – särskilt om katten är symtomfri.
Man testar inte antikroppar, eftersom även katter med abortiv eller regressiv infektion har antikroppar.
Vem bör testas?
Idealt bör test utföras på:
- Alla nya katter och kattungar
- Katter som blivit bitna av andra katter
- Sjuka katter
- Katter med inflammation i munhålan
- Inför eventuell FeLV-vaccination
I praktiken testas dock oftast bara katter där det finns misstanke om infektion.
Behandling och förebyggande
Abortiv infektion
- Katten är frisk och behandlas som vanligt.
- Kommer inte ge utslag på blodprov – ofta vet man inte ens att katten varit smittad.
Regressiv och progressiv infektion
- Minimera stress (kastration, lugn miljö, förebygg/behandla sjukdomar i tidigt stadie)
- Förebygg infektioner (håll katten inomhus, undvik rått kött)
- Undvik immunhämmande behandlingar som höga doser kortison – måste dock vägas från fall till fall
- Håll katten isolerad för att undvika smitta av andra
- Vaccinering mot andra sjukdomar kan övervägas – men kan också ge stress. Viktigt att väga risker mot nytta.
Vid progressiv infektion
- Veterinärkontroller rekommenderas var 6:e månad om katten är symtomfri
- Snabb vård vid symtom eller annan sjukdom
- Kirurgiska ingrepp som tandoperationer är tillåtna
- Det finns tyvärr ingen medicinsk behandling som har visat sig vara effektiv mot FeLV (i skrivande stund oktober 2025)
Vaccination mot FeLV
- Kan övervägas om katten inte är smittad men har ökad risk att bli smittad (ovanligt i Sverige).
Sanering
Viruset är känsligt och överlever oftast bara några minuter utanför katten. Det dör av de flesta rengöringsmedel – även vanlig tvål.
I fuktig miljö (t.ex. vattenskål, blötmat) kan viruset dock överleva i några dygn.
Källor
- ABCDcatsvets.com
- What’s new in feline leukemia virus infection, K. Hartmann & R. Hofmann-Lehmann (2020)
Senast uppdaterad oktober 2025