
Fettlever, även kallad hepatisk lipidos, är ett av de vanligaste leverproblemen hos katt.
Orsak
Fettlever hos katt uppkommer oftast till följd av andra sjukdomar (enligt studier i ca 50-75 % av fallen). Det är vanligt att katten pga en sjukdom slutar äta och går ner i vikt under en period av dagar till veckor. Oftast går katten ner i vikt mycket fort och har generellt tappat >25 % av sin kroppsvikt. Detta orsakar att fett ansamlas i hepatocyterna (levercellerna) vilket i sin tur leder till en nedsatt leverfunktion. Exempel på sjukdomar som kan ses i samband med fettlever:
- Magtarmsjukdomar som IBD eller alimentärt lymfom
- Kolangit (inflammation i gallgångarna)
- Pancreatit (kronisk eller akut)
- Diabetes Mellitus
- Hyperthyroidism
- Kronisk njursjukdom
- Neoplasier/tumörer
Fettlever kan även vara idiopatisk och detta innebär att man inte kan hitta någon underliggande orsak till att katten utvecklat en fettlever.
Övervikt är en känd riskfaktor för utvecklandet av fettlever.
Symtom
Snabb viktnedgång, kräkningar, trötthet, svaghet, uttorkning och/eller gula slemhinnor. Mindre vanligt ses diarré eller förstoppning.
Diagnos
Kattens sjukdomshistoria samt veterinärundersökningen ger misstanke om fettlever. Ofta har katten ett nedsatt allmäntillstånd, är uttorkad, har gula slemhinnor och ibland kan en förstorad lever kännas i buken. Blodprover visar på förhöjda levervärden, ffa av värdet ALP. Katten kan även ha en lindrig anemi (blodbrist).
På ett ultraljud ser levern ljusare ut än normalt på grund av fettinlagringar.
Behandling
Behandlingen består dels i att behandla fettlevern och dels i att behandla den underliggande sjukdomen om en sådan kunnat hittas.
Det är viktigt att snabbt korrigera eventuella rubbningar av elektrolytvärden (salthalter) och återställa vätskebalansen. Hos katter med fettlever är det vanligt med lågt kalium i blodet och hos dessa vill man tillsätta kalium i droppet. Man brukar även ge medel mot illamående i ett tidigt stadium.
Katten bör får i sig mat så snart som möjligt. Dessa katter har ofta gått länge med sämre eller ingen aptit och det är vanligt att de inte kommer igång att äta de första dagarna trots mediciner och dropp. Då behöver man lägga en sond genom vilken katten kan matas. Detta är mer odramatisk än vad det låter och tolereras väl av de flesta katter. Tror man att katten kommer behöva sonden under en längre tid och/eller att man vill ge mediciner via sonden brukar en esofagussond läggas i matstrupen genom ett litet snitt i halsen. För kortare perioder skulle man kunna lägga en nossond som (precis som det låter) anläggs via noshålan. Dessa sonder är betydligt smalare och det blir därför lättare stopp i dessa. Då en nossond är enklare att lägga kan denna läggas initialt för att sedan när katten är stabil lägga en esofagussond. För att lägga en esofagussond behöver katten sövas.
När katten väl har en sond på plats kan mat och mediciner ges direkt i sonden. Det är dock viktigt att inte ge för mycket mat i början då detta kan göra katten ännu sjukare, s k refeeding syndrome. En vanlig rekommendation är att man börjar med ca 25 % av dagsgivan uppdelat på många små portioner dag 1 för att sedan successivt öka upp givan. Ofta ges mat med högt kaloriinnehåll som har hög protein- och fetthalt men låg halt av kolhydrater.
Det är även rekommenderat att behandla katten med antioxidanter som SAMe (t ex Denamarin) och vitamin E. Även omega 3 och vitamin B12 kan ha en positiv inverkan.
Prognos
Fettlever är en allvarlig sjukdom och överlevnaden är ca 50-60 % vid intensivvård. Ju tidigare katten kommer till veterinär och under behandling desto bättre är prognosen, förutsatt att även eventuell underliggande sjukdom kan behandlas. Behandlingen är ofta långvarig och kan kräva flera veckors vård.
Prognosen för idiopatisk fettlever är bättre än de fall då underliggande orsak finns. Katter som en gång drabbats av fettlever verkar inte löpa förhöjd risk att drabbas igen.
Källor
Webb, C. B. Hepatic lipidosis. Clinical review drawn from collective effort. J Feline Med Surg 2018; 20:217-227.