Feline orofacial pain syndrome (FOPS) är som tur är en relativt ovanlig sjukdom hos katter. Sjukdomen är betydligt vanligare hos Burmakatter – i en studie från 20102 var 100 av 113 katter med FOPS av rasen Burma! Då sjukdomen är såpass mycket vanligare hos Burmakatter tror man att den är ärftlig.
Varför uppkommer FOPS?
Patogenesen (uppkomst och utveckling av sjukdomen) är inte helt klarlagt men man tror att katter med FOPS har en ärftlig defekt som påverkar bearbetningen av smärtimpulser från trigeminusnerven. Trigeminusnerven utgår från hjärnstammen och delar sedan upp sig i flera delar som skickar bland annat smärtimpulser från haka, kind, öga och panna på vardera sida om ansiktet.
FOPS kan triggas av munrörelser. Ofta finns någon typ av smärta från munhålan innan symtom, denna kan dock vara relativt låggradig och svår att upptäcka. Det är inte ovanligt att katter med symtom på FOPS har underliggande parodontit (tandlossning) eller TR (tandresorption). Sjukdomen kan även påverkas av stress.
Man tror att FOPS har liknande patogenes som trigeminusneuralgi hos människor, ett sjukdomstillstånd som man vet är extremt smärtsamt.
När uppkommer FOPS?
Klassiskt uppkommer FOPS hos kattungar som byter tänder samt hos äldre katter (ibland med underliggande tandsjukdom). Hos de yngre katterna är det vanligare med mer akuta och allvarliga symtom medan de äldre ofta får mer kroniska och episodiska symtom. De äldre katterna kan ha haft symtom på FOPS som kattungar.
Symtom
Symtomen är främst tecken på kraftig smärta från munhåla och ansikte. Katten uppvisar ofta överdrivet slickande och tuggande rörelser och kan klösa sig mot munnen. Ibland får orsakar tuggandet och klösandet stora sår på tungan.
Katten kan sluta äta/äter mindre och kan pga detta tappa i vikt.
Symtomen är ofta episodiska, dvs de kommer i skov, samt är ofta unilaterala (sker bara på ena sidan).
Det finns 2 typer av FOPS:
- Akut och allvarlig (ses oftare hos kattungar) –> kraftigt obehag/smärta och självorsakade sår/stympning av tunga och munslemhinna. Tungan kan bli så allvarligt skadad att man behöver sy eller till och med amputera delar av den
- Kronisk och episodisk (ses oftare hos äldre)
Diagnos
Diagnosen ställs utifrån symtom och genom att utesluta andra diagnoser. Klinisk undersökning, neurologisk undersökning och noggrann undersökning av munhålan inklusive röntgen av tänder i narkos rekommenderas.
Vid neurologiska avvikelser (ses generellt inte hos katter med FOPS) kan vidareutredning med magnetresonanstomografi (MR) vara indikerat. Vid FOPS kommer man inte hitta några avvikelser vid en MR undersökning, men man kan se om katten till exempel har en tumör som orsakar symtomen.
Det är även rekommenderat med allmänna blodprover samt kontroll av FIV/FeLV om misstanke finns (detta är mer ovanligt i Sverige jämfört med många andra länder, men kan fortfarande vara bra att kontrollera). FOPS orsakar inga avvikelser på blodprover men dessa kan vara bra att ha till grund för vilka mediciner som kan sättas in och om det är någon annan sjukdom man behöver ta hänsyn till.
Behandling
Allt som kan orsaka smärta, stress eller obehag hos katten bör behandlas!
Tills man får symtomen under kontroll:
- Sätt på krage (gärna en mjuk)
- Se till att katten inte kan klösa sig; klipp klorna, bandagera tassarna (svårt på katt!) eller sätt på kloskydd
Åtgärda eventuell smärta från munhålan, till exempel genom att operera bort tänder som gör ont.
OBS! Vissa katter kan bli sämre av tandåtgärd då även detta kan göra ont. Dessa katter bör behandlas av veterinär med erfarenhet av tandoperationer och tillgång till essentiell utrustning, såsom tandröntgen. Det är även viktigt med en utbildad narkossköterska (eller narkosveterinär, men detta är mer ovanligt) som ser till att katten är ordentligt smärtlindrad under ingreppet. FOPS kan även uppkomma första gången efter en tandoperation.
Att minimera stress i miljön är en jätteviktig del av behandlingen – läs mer här. Är katten mycket stressad kan man i vissa fall behöva sätta in psykofarmaka.
FOPS kan vara svårbehandlat och svarar ofta dåligt på vanliga smärtstillande. Dock rekommenderas generellt att man börjar provbehandla med NSAIDs (vanligen Metacam eller Onsior) och att man går över till eller kombinerar med annan medicin ifall dessa inte är tillräckligt effektiva.
Gabapentin och Pregabalin används hos katt och hund mot nervsmärta. Dessa mediciner behöver ges 2-3ggr/dag.
Fenobarbital (används även vid epilepsi) är också ett alternativ. En fördel med fenobarbital är att det kan räcka att ge en gång per dag. Det är dock relativt vanligt med ökad trötthet och vinglighet hos katter som får fenobarbital, framför allt i högre doser.
Hos vissa neurologer anses gabapentin/pregabalanin vara mest effektivt vid FOPS medan andra upplever att fenobarbital är mer effektivt. Då fenobarbital kan ha fler biverkningar kan man börja behandlingen med gabapentin/pregabalin och byta över till fenobarbital om detta inte haft effekt på 2-4v. Det går att kombinera behandling med samtliga ovan nämnda mediciner.
Prognos
Hos kattungar som utvecklar FOPS i samband med tandömsning brukar symtomen gå över av sig självt efter ett par veckor (men de behöver ju såklart behandlas med smärtstillande under tiden).
Hos vuxna katter som har tandsjukdom som man misstänker triggat episoden med FOPS kan det efter åtgärd vara möjligt att trappa ut medicineringen.
Vissa katter behöver dock stå på medicinering livslångt och en del svarar tyvärr dåligt på medicinen alternativt får mycket biverkningar. Ca 10% av katter med FOPS avlivas pga dålig livskvalitet.
Källor
- Feline orofacial pain syndrome av C. Rusbridge (2023) Feline focus 9(9)
- Feline orofacial pain syndrome (FOPS): A retrospective study of 113 cases av C. Rusbridge (2010) Journal of Feline Medicine and Surgery 12(6)
- https://neuro.se/diagnoser/trigeminusneuralgi-ansiktssmaerta/