
Felint herpesvirus ingår, tillsammans med bland annat Felint calicivirus, Chlamydia felis och Bordetella bronchiseptica, i kattsnuvekomplexet och är en relativt vanlig infektion hos våra svenska katter. Viruset överlever mycket kort tid utanför sitt värddjur så direktkontakt med tårvätska eller saliv krävs för smitta. Alla katter som en gång blivit infekterade med herpesvirus blir livslånga bärare av viruset, som lägger sig latent (vilande) i kroppen, närmare bestämt i trigeminal ganglion samt i hornhinnan. Till skillnad från vid infektion med calicivirus utsöndras herpesvirus främst då katten har symtom. En latent herpesvirusinfektion kan triggas av t. ex. stress eller av behandling med kortison. En studie har visat att herpesvirus reaktiveras hos ca 70 % av katter som behandlas med kortison.
Kattungar på 6-12 veckor är känsligast för smittan. Innan 6-8 veckors ålder har de högre nivåer av antikroppar från sin mamma kvar i blodet som kan skydda mot smitta. Inkubationstiden (tiden från smitta tills katten uppvisar symtom) är vanligen 2-6 dagar.
Katten utsöndrar viruset under 1-3v efter infektion. Akut sjukdom brukar gå över på 10-14 dagar. Vissa katter utvecklar kronisk sjukdom i övre luftvägar och ögon.
Felint herpesvirus smittar inte människor.
Symtom
Katten blir oftast ganska sjuk med nedsatt allmäntillstånd och dålig aptit. Katten får nysningar, blir geggig i ögonen och kan få sår i ögonen som gör mycket ont. Katten kan även få feber. I ovanliga fall kan herpesvirus även orsaka sår i huden och i munhålan.
Herpesvirus kan hos vissa individer orsaka kroniska ögonproblem.
Diagnos
Herpesvirusinfektion är ofta en sannolikhetsdiagnos baserat på kliniska symtom.
Man kan ta svabbprov från ögon eller munhåla. Att leta efter herpesvirus-DNA (herpesvirusets arvsmassa) är ett känsligt prov som fångar upp de allra flesta katter som är infekterade med och har kliniska symtom av herpesvirus. På grund av att viruset kan ligga latent (vilande) i katten och då inte orsakar symtom kan man vid positivt testresultat ofta inte helt lita på att kattens symtom orsakas just av herpesviruset.
Ett annat, mindre vanligt prov är isolering av viruset. Detta görs genom odling. En positiv odling tyder på att kattens symtom orsakas av herpesvirus. Det är dock vanligt med falskt negativa resultat, dvs att kattens symtom faktiskt orsakas av viruset men man lyckas inte hitta viruset vid odling. Det är mycket svårt att isolera viruset hos kroniskt infekterade katter.
Behandling
Understödjande behandling i det akuta skedet är mycket viktigt. Katten ska hållas varm och få i sig mat och vätska. I allvarliga fall kan katten behöva läggas in på djursjukhus. Antiinflammatorisk medicin som NSAIDs kan hjälpa i detta skede, förutsatt att katten får i sig mat och inte är uttorkad. Ev. sekundära bakteriella infektioner kan behöva behandlas.
Tvätta bort sekret från ögon och nos med jämna mellanrum. Använd ögondroppar flera gånger dagligen om katten har mycket ögonsekret. Om katten utvecklar sår på hornhinnan behöver dessa intensiv behandling.
Det finns antiviral medicin mot herpesvirus som kan användas i det akuta skedet för att minska kattens symtom. Famciclovir (produktnamn Famvir) är den medicin som har bäst dokumenterad effekt mot herpesvirus och den har få rapporterade biverkningar. Medicinen verkar vara säker att ge till kattungar. Optimal dos har ännu inte fastställts, utan varierande doser har i litteraturen rapporterats som effektiva.
Herpesvirus överlever kort tid i miljön och är känsligt mot de flesta rengöringsmedel. Undvik kontakt mellan friska och sjuka katter.
Det finns i nuläget inga tydliga bevis för att L-lysin hjälper katter med herpesvirusinfektion. Vissa studier har visat på viss förbättring, medan andra har visat på försämring hos katter som fått detta. Inte heller interferoner är bevisat effektiva.
Vaccination
Alla katter bör vaccineras mot herpesvirus. Grundvaccinationen ges som 2 vaccin med 3-4 veckors mellanrum samt en vaccination ett år senare eller vid 6-12månaders ålder om katten grundvaccineras som kattunge. Vanligen fås andra vaccinationen vid 12-16v ålder, dock kan kattmammans antikroppar (som överförts till kattungen med råmjölken) vara verksamma upp till 20 veckor hos enstaka individer. Kattungar som blir vaccinerade medan de har kvar sin mammas antikroppar kommer svara dåligt på vaccinationen och löper förhöjd risk att bli smittade mellan det att mammans antikroppar försvunnit och det att de får nästa vaccination. Därför kan man tänka sig att ge ”1års vaccinationen” redan vid 6 månaders ålder.
Efter grundvaccinationen ges vaccinet varje till vart tredje år. Vaccination varje år är rekommenderat för katter med förhöjd risk att bli smittade, t. ex. utekatter eller katter som bor på pensionat. Strikta innekatter kan det räcka att vaccinera var tredje år.
Vaccination skyddar inte katten helt mot smitta men symtomen är ofta betydligt mildare hos vaccinerade katter. Vaccinet minskar även utsöndringen av virus inom en vecka efter vaccinering. Vaccination skyddar inte en latent infekterad katt mot reaktivering av viruset, men även här blir symtomen ofta mildare.
Källor
http://www.abcdcatsvets.org/feline-herpesvirus/
Gould, D. Feline herpesvirus-1. Ocular manifestations, diagnosis and treatment options. J Feline Med Surg. 2011; 13:333-346.
Malik, R. et al. Treatment of feline herpesvirus-1 associated disease in cats with famciclovir and related drugs. J Feline Med Surg. 2009; 11: 40-48.
https://wsava.org/wp-content/uploads/2024/04/WSAVA-Vaccination-guidelines-2024.pdf