Huggormen (Vipera berus) är den enda vilt förekommande giftiga ormen vi har i Sverige. Bett på hund och katt är vanliga under perioden sen vår till tidig höst, främst under varma soliga dagar.
Huggormen hugger när den känner sig hotad. Hur mycket symtom det bitna djuret får beror dels på hur mycket gift som ormen injicerar (vissa bett är så kallade torrbett där inget gift alls injiceras) och dels på djurets känslighet mot de giftiga ämnena och var någonstans på kroppen djuret blir bitet. Generellt så är hundar mer känsliga för ormbett jämfört med katter och det är värre med ett bett i tassen än ett bett i nosen.
Huggormens gift innehåller enzymer som orsakar vävnadsskador lokalt vid bettet samt skador på blodkropparna, vilket kan leda till att blodet inte kan koagulera som det ska. Det kan därför i allvarliga fall orsaka blödningar i slemhinnor och hud. Giftet kan även orsaka skador i blodkärlen i njurar, lever och lungor vilket i värsta fall kan leda till en systemkollaps.
Symtom
Katter blir ofta bitna i framtassarna medan hundar oftare blir bitna i nosen. Vid bett i tassen svullnar det ofta rejält ända upp till armbågen och djuret får ont och vill inte gå på benet. Vid bett i nosen blir det även här en rejäl svullnad och det gör riktigt ont vid beröring. Det är mycket ovanligt att bett i nosen ger upphov till andningssvårigheter. Djur som blir ormbitna brukar bli trötta.
Ibland, men inte alltid, kan man se 2 mycket små sår vid svullnaden. I ovanliga fall kan bettet ge upphov till lokal vävnadsdöd, dvs att huden vid bettet dör av, och detta kan sedan behöva opereras bort.
Som tidigare nämnt kan ormgiftet i allvarligare fall ge upphov till generella blödningar, chock, hjärtproblem samt lever- och njurskador.
Behandling
Om din katt eller hund blir ormbiten:
Håll djuret i stillhet
Rör inte bettstället
Uppsök veterinär så snart som möjligt
Tidigare rekommenderades kortison till ormbitna katter och hundar. Detta rekommenderas inte längre rutinmässigt då man inte sett någon positiv effekt av kortisongiva i dessa situationer. Vissa studier pekar till och med på ökad dödlighet för de djur som fått kortison, man vet dock inte om detta är kopplat till kortisonet i sig eller om ytterligare faktorer spelar in.
De flesta katter och hundar med ormbett har mycket ont och smärtlindring är viktigt. Till dessa patienter vill vi använda opioider, t. ex. Buprenorfin. Man vill undvika s. k. NSAID-preparat vid ormbett. Antibiotika behövs i stort sett aldrig.
Rekommenderad behandling beror på hur påverkat djuret är. Behandlingen fokuserar oftast på smärtlindring och understödjande behandling med dropp och övervakning av allmäntillstånd och auskultation (lyssnande) av hjärtat.
Ofta rekommenderas att blodprover tas vid den akuta presentationen som sedan följs upp med nya prover för kontroll lever- och njurvärden efter ca 2 veckor. Detta är för att utesluta skador på dessa organ till följd av giftet. Man kan även analysera troponin vid återbesöket för utvärdering av hjärtats funktion. Troponin stiger vid skada på hjärtmuskelcellerna, ligger detta förhöjt kan man alltså misstänka att vi fortfarande har en viss skada på hjärtat och djuret bör vara i stillhet under ytterligare en period. Troponin är även förhöjt hos t. ex. katter med hjärtsjukdom (hypertrofisk cardiomyopati) och ett förhöjt värde kommer därmed vara svårtolkat hos dessa katter.
I svåra fall finns antiserum att använda mot ormbett. Det är mycket ovanligt att man behöver ge detta till katt. Antiserum finns inte hos alla kliniker då detta är mycket dyrt att ha hemma och djur som behöver antiserum behöver även dygnet runt vård. Det är inte helt riskfritt att ge antiserum då djuret kan reagera även på detta. Man tror att katter och hundar som en gång har fått antiserum löper högre risk att reagera om de behöver få antiserumet på nytt.
Eftervård
Den ormbitna hunden eller katten ska hållas i stillhet minst 2 veckor efter bettet. Detta beror på att giftet kan påverka hjärtmuskulaturen. Hundar ska endast gå ut för att kissa och bajsa och ska ej gå på promenader. Katter ska (om möjligt) hållas inomhus med mat/vatten och kattlådan nära och lättillgängligt. Man ska inte uppmuntra till lek eller bus under denna period.
Efter ca 2 veckor görs en ny undersökning då veterinären lyssnar på hjärtat och lever-, njurvärden och eventuellt troponin analyseras. Ser allt bra ut kan djuret successivt återgå till normal aktivitet.
Förebyggande
Det är i stort sett omöjligt att förebygga bett hos katter som får röra sig fritt ute. Håll gräsmattan kortklippt och undvik att ha trivsamma skrymslen för huggormarna runt huset – ormarna trivs bland annat i husgrunder, högt gräs, lövhögar och öppna komposter. Hundar kan man hålla kopplade och undvika högt gräs och stenrösen under perioder då huggormarna är som mest aktiva.
Var påläst om hur du som djurägare ska agera om din katt eller hund blir biten av en orm och ha koll på vilken veterinär du ska vända dig till i akutsituationer, även under kvällar och helger.