
Hypertyreoidism, även kallat struma, innebär en ökad produktion av sköldkörtelhormon. Hypertyreoidism ses alltmer ofta hos våra katter och drabbar upp till 10% av katter över 10 år. Man vet i nuläget inte vad denna ökning beror på, men det finns teorier om att ökad livslängd och kommersiellt kattfoder kan påverka.
Sköldkörteln består av två lober som är lokaliserade på vardera sida om luftstrupen på halsen. En normalstor sköldkörtel kan inte palperas (kännas) vid undersökning. Hos katter med hypertyroidism kan veterinären ofta, men inte alltid, palpera en förstorad sköldkörtel.
I majoriteten av fallen beror på sjukdomen på en godartad förändring i sköldkörteln, ett s. k. adenom eller benign adenomatös hyperplasi. Hos 70% av katterna är båda loberna påverkade. Elakartade tumörer (carcinom) orsakar enbart 1-2% av fallen.
Symtom
Sköldkörtelhormon är viktiga för kroppens ämnesomsättning och har stor påverkan på många funktioner i kroppen. Hypertyreoida katter producerar mer sköldkörtelhormon som ökar kroppens ämnesomsättning. Vid hypertyreoidism kan många olika symtom ses:
- Snabb viktnedgång trots en ökad aptit
- Ökad törst och urinering
- Diarré och kräkningar
- Matt och skivig päls
- Snabb hjärtfrekvens och blåsljud på hjärtat
- Slickar bort päls, t ex på undersidan buken
- Beteendeförändringar som hyperaktivitet och ökad aggressivitet
- Jamar mer och kan få en förändrad röst
Diagnos
Diagnosen ställs oftast enkelt med ett blodprov där koncentrationen av totalt (T)T4 (sköldkörtelhormon) kontrolleras. Vid hypertyreoidism ligger koncentrationen av TT4 i de allra flesta fall över referensintervallet.
Det finns katter som har falskt låga värden (dvs koncentrationen av TT4 ligger inom referensintervallet trots att katten har sjukdomen) och sjukdomen upptäcks då inte vid vanlig provtagning. Detta kan t ex ske om katten samtidigt har en annan sjukdom då samtida sjukdomar i kroppen kan leda till lägre nivåer av TT4 i kroppen. Kvarstår misstanken hypertyreoidism vill man i dessa fall hitta och behandla en eventuell samtida sjukdom för att därefter ta om TT4. Man kan även kontrollera halten av totalt T3, fritt T4 och TSH i sin vidare utredning.
Vid hypertyreoidism får katten ofta förhöjda levervärden, vilket kan ses på blodprover. Dessa kan normalisera sig när sjukdomen är under behandling. Kattens njurvärden är däremot ofta lägre än normalt och en samtidig njursjukdom kan då maskeras.
Behandling
Det finns idag flera olika behandlingar av hypertyreoidism varav samtliga har för- och nackdelar.
Behandling med radioaktivt jod anses för många katter vara den bästa behandlingen. Man vill att katten vid behandlingstillfället ligger normalt i sina sköldkörtelvärden, varför katten oftast behandlas medicinskt initialt. Har katten en allvarlig njursjukdom (som kan ha maskerats av en obehandlad hypertyreoidism) rekommenderas jodbehandling generellt inte. Under behandlingen blir katten blir injicerad med radioaktivt jod som koncentrerar sig i de hyperaktiva cellerna i sköldkörteln och förstör sköldkörtelvävnaden här. Normal sköldkörtelvävnad befinner sig hos dessa katter vilande och ska därför inte påverkas av strålningen. När sköldkörtelvärdena i kroppen sjunker kan dessa celler återgå till att bli aktiva och börja producera normala mängder sköldkörtelhormon. Radioaktivt jod producerar betastrålning som endast färdas 2-3 mm varför inga andra vävnader i kroppen påverkas. Katten behöver vara inskriven och isolerad på djursjukhus i ett par dagar för att radioaktiviteten ska avklinga. Behandlingen följs upp med blodprover ca 6-8v efteråt. 95% av behandlade katter får normala sköldkörtelnivåer inom 6 månader och behandlingen har få biverkningar, ibland ses dock heshet samt en övergående smärta i halsen. Katten behöver inte sövas för att behandlas med radioaktivt jod. Blir katten inte ”frisk” efter första behandlingstillfället kan ytterligare ett behandlingstillfälle övervägas. Katten kan efter genomgången behandling drabbas av en underfunktion av sköldkörteln, men detta anses ovanligt. Behandlingen rekommenderas generellt inte om katten bor i ett hushåll där någon är gravid eller om man har mycket små barn.
Inför jodbehandling: Katter som behandlas medicinskt eller med dietfoder inför en jodbehandling ska avsluta dessa behandlingar minst 10 dagar innan behandlingen med radioaktivt jod.
Hypertyreoidism kan även behandlas medicinskt med ett ämne som heter methimazol. Denna medicin är receptbelagd och finns både som flytande och i tablettform. Methimazol blockerar nybildningen av sköldkörtelhormon. 95% av behandlade katter svarar på behandlingen. Dock får upp till 25% av alla katter biverkningar av preparatet och i vissa fall behöver man avsluta medicineringen. Dokumenterade biverkningar inkluderar klåda, kräkningar, diarré och leverskador. Medicinen behöver ges dagligen (vanligen 2 gånger per dag) i resten av kattens liv och katten behöver komma på regelbundna kontroller till veterinär för att kontrollera sina sköldkörtelvärden. Det är rekommenderat att ge medicinen direkt i kattens mun och att använda handskar vid medicinering för att undvika att människor eller andra djur kommer i kontakt med medicinen.
Ett tredje alternativ är att ge ett speciellt dietfoder (Hill’s y/d) som innehåller mycket små mängder jod. Sköldkörteln behöver jod för att kunna bilda nya sköldkörtelhormon. Katten måste stå strikt på detta foder resten av sitt liv. Effekten minskas betydligt om katten är utekatt och äter fåglar eller gnagare. Även godis, matrester och de flesta kosttillskott får ej ges till dessa katter. Vid strikt diet svarar 82% av katterna på behandlingen. Koncentrationen av sköldkörtelhormon bör ha stabiliserat sig efter 8v på detta foder. Fodret går även att ge till hypertyreoida katter med samtidig kronisk njursjukdom i tidigt stadie. Notera att detta foder INTE ska ges i kombination med någon av övriga behandlingar för hypertyreoidism. Fodret ska inte heller ges till katter som inte har hypertyreoidism.
Efter insatt behandling brukar sköldkörtelvärdena följas upp efter några veckor. Vid detta tillfälle tas även nya njurvärden då ca en tredjedel av katterna med hypertyreoidism har samtidig kronisk njursjukdom, något som ofta inte går att upptäcka vid första provtagningstillfället. Det är även viktigt att kontrollera blodtrycket på katter med hypertyroidism (förutsatt att man har en samarbetsvillig katt).
Läs mer