Inflammatory Bowel Disease (IBD) innebär en kronisk inflammation i magtarmkanalen, där samtliga delar (magsäck, tunntarm och tjocktarm) kan vara involverade.
IBD ses främst hos medelålders katter men kan drabba katter av alla åldrar. Man vet ännu inte exakt hur eller varför IBD uppkommer. Möjlig orsak är att tarmens immunförsvar reagerar på vissa beståndsdelar i fodret eller på bakterier i tarmen. Denna överkänslighet kan bero på en genetisk defekt. Immunförsvaret orsakar då en inflammation i tarmen.
Tunntarmen, och framför allt den sista delen som kallas ileum, är ofta involverade vid IBD.
Tunntarsväggen, liksom magsäcks- och tjocktarmsväggen, består av flera olika lager där tjockleken varierar beroende på vilken del av magtarmsystemet det tillhör. Tarmens olika lager inifrån och ut:
- Mucosa
- Submucosa
- Muscularis
- Serosa
Symtom
Vanliga symtom inkluderar kräkningar, diarré, trötthet, viktnedgång och dålig aptit. Symtomen kan hos vissa katter komma och gå. Dessa symtom är mycket ospecifika och kan även ses hos flera andra sjukdomar hos katt.
Diagnos
Då flera olika sjukdomar ger upphov till liknande symtom som vid IBD behöver man göra en ordentlig utredning för att fastställa orsaken till kattens symtom. Det är viktigt att komma ihåg att katter såklart kan ha flera sjukdomar samtidigt. En vanlig utredningsgång är att kontrollera blodprover, urinprov, röntgen av buken och ultraljud av buken. Vid IBD kan man med hjälp av ultraljud ofta se en förtjockning av mucosan (och eventuellt muscularislagret) i tarmen. Det är även vanligt att se förstorade lymfknutor. IBD och alimentärt lymfom (en tumörform i tarmarna) kan se mycket lika ut vid ett ultraljud. Har katten förstorade lymfknutor är det möjligt att ta ett finnålsaspirat (cellprov) från dessa som sedan analyseras på labb. Generellt vill man ge katten lugnande innan man tar detta prov. Har katten lymfom kan labbet ibland se detta vid analysen. Hittas endast inflammatoriska celler kan dock inte lymfom eller annan tumörsjukdom uteslutas.
Diagnosen IBD ställs med hjälp av biopsier. Detta bör tas från flera olika delar av tarm och magsäck. Då ileum ofta är involverad vid IBD är det viktigt att alltid ta en biopsi härifrån. Biopsier kan tas på 2 olika sätt – via endoskopi eller laparatomi (eller laparoskopi). Katten behöver sövas för både en endoskopi och en laparatomi.
Vid en endoskopi går man ner med en kamera i magtarmkanalen och kan ta biopsier från tarmens mucosa. Man bör utföra både en gastroskopi där biopsier från magsäck och första delen av tunntarmen (duodenum/tolvfingertarmen) kan tas samt en coloskopi där biopsier från tjocktarm, ileum och jejunum (den största och mittersta delen av tunntarmen) kan tas. Fördelar med detta ingrepp är att man vid undersökningen kan se skador i mucosan om detta finns samt att det är mindre invasivt än en laparotomi. Vid dessa provtagningar kan man få biopsier från mucosan och submucosan, men inte från övriga lager i tarmen.
Vid en laparatomi sker en buköppning där man kan ta biopsier som går genom hela tarmens tjocklek, man får alltså prov från samtliga lager i tarmen. Vid detta ingrepp kan kirurgen även undersöka och ev ta biopsier från andra organ i buken. Nackdelar med ingreppet är främst att det är mer invasivt än en endoskopi.
I många fall är ägare ovilliga att gå vidare med biopsier för att ställa diagnosen IBD. I dessa fall när misstanken ändå är stark så provbehandlar man för IBD. Det som är viktigt i detta läge är att ägaren är säker på att inte vilja gå vidare med chemoterapi ifall katten har lymfom samt att ägaren är införstådd med att diagnosen ej är helt fastställd.
Vid förändringar i tarmen bör man utöver vanliga blodprover även ta vitamin B12, folsyra samt TLI. TLI produceras av bukspottkörteln/pancreas och låga nivåer kan tyda på en underfunktion av bukspottkörteln.
Behandling
Behandlingen fokuserar på att minska immunförsvarets reaktioner i tarmslemhinnan och därmed minska inflammationen.
Första steget i behandlingen av IBD är att göra en eliminationsdiet med ett lågallergent foder. Man vill då använda antingen ett foder med endast en protein och kolhydratkälla eller ett så kallat hydrolyserat foder. I ett hydrolyserat foder är proteinerna sönderdelade till så små beståndsdelar att kattens immunförsvar inte kommer att reagera på dem. Exempel på hydrolyserade foder inkluderar Royal Canins anallergenic och Hill’s z/d. Det är vanligt att man genomför eliminationsdiet för hudproblem och då vill man ha katten strikt (dvs inte stoppa något annat i munnen) på specialfoder i 8 veckor innan man återintroducerar maten den fick tidigare. När det gäller eliminationsdiet för IBD har man dock i studier sett att de flesta katter som kommer svara på dietbytet gör detta redan efter 2-3 dagar. Därför har det föreslagits att en eliminationsdiet på endast en vecka borde vara tillräckligt.
Hos en del katter kan man hantera symtomen enbart genom att ge ett lågallergent foder. Hos andra behöver man även ge immunosuppressiv medicin, där prednisolon (kortison) i nuläget är förstahandsvalet. Vanligtvis börjar man på en relativt hög dos och kan efter att katten blir symtomfri trappa ner dosen var 3-4e vecka. Många katter behöver stå kvar på lägre doser prednisolon under lång tid, ibland livslångt. I de fall där katten har mycket biverkningar av kortisonbehandlingen eller där kortisonbehandling är kontraindicerat (dvs får ej användas, t ex vid diabetes mellitus eller hjärtsvikt) kan annan immunosuppressiv behandling övervägas.
Brist på vitamin B12 är relativt vanligt hos katter med IBD och behöver behandlas, läs mer om detta här.
Prognos
Prognosen vid IBD är för det mesta god. Många katter blir symtomfria på hypoallergent foder eller klarar sig på låga doser av prednisolon. Vissa katter är dock mer svårbehandlade.
Källor
Jergens, A. E. Feline idiopathic inflammatory bowel disease. What we know and what remains to be unraveled. J Feline Med Surg. 2012; 14:445-458.
Trepanier, L. Idiopathic inflammatory bowel disease in cats. Rational treatment selection. J Feline Med Surg. 2009; 11:32-38.
Marsilio, S. and Steiner, J. Feline chronic enteropathies. Eur J Comp An Pract. 2015; 25:78-93.