Klåda hos katt är vanligt och kan bland annat uttrycka sig genom att katten kliar sig med tassarna, slickar sig överdrivet mycket eller biter mot hud eller tassar. Det är även vanligt att katter går undan och kliar sig där ägaren inte ser och det enda som upptäcks är hårlösa områden eller sår i huden. Klåda kan ha många orsaker och kräver i de flesta fall utredning hos veterinär. Det kan vara till stor hjälp att fotografera kattens hudförändringar och ta med bilder av dessa till veterinären.
Vad kan orsaka klåda hos katt?
- Utvärtes parasiter som loppor, öronskabb, löss, demodex och mjällkvalster. Öronskabb är den vanligaste orsaken till klåda i öronen hos katt, framför allt hos yngre katter. Läs mer om öronskabb här.
- Överväxt av jästsvamp eller bakterier. I dessa fall har katten ofta ett annat problem i grunden som även det behöver behandlas.
- Allergi: Foderallergi, omgivningsallergi eller allergi mot loppsaliv. Läs mer om allergi här.
Överdrivet slickande hos katter kan förutom klåda bero på smärta, vanligen från rygg/leder, urinblåsan eller från magtarm-kanalen. Detta beteende kan även bero på att katten är stressad. Om katten slickar sig mycket pga klåda eller smärta och samtidigt är stressad kommer stressen i sig förvärra kattens symtom. Katten kan i dessa fall svara sämre på den insatta behandlingen. Det är även tänkbart att den klåda som katter upplever ger upphov till stress som i sin tur ytterligare kan förvärra kattens symtom.
Utredning hos veterinär
En utredning hos veterinär börjar med en vanlig klinisk undersökning och en noggrann undersökning av huden.
Det är vanligt att katten med hudproblem har kala fläckar på kroppen. Det är viktigt att ta reda på om dessa kala fläckar beror på att katten själv slickat bort pälsen eller inte. Ofta, men inte alltid, har djurägaren sett katten slicka sig mycket och det är då sannolikt att katten själv orsakat den kala fläcken. För att vara säker på att katten själv slickat bort pälsen kan man göra ett så kallat trichogram, där man tar några hårstrån från utkanten av den kala fläcken och undersöker i mikroskop. Normalt är spetsen på hårstråna långa och avsmalnade men i de fall där katten slickat av de kan man i mikroskopet se att spetsen är tvärt avbruten.
Därefter brukar man vanligtvis försöka ta reda på om katten har parasiter, så som loppor eller mjällkvalster. Har katten klåda i öronen letar man efter öronskabb. För att leta efter loppor kan man göra ett kamningsprov där man kammar igenom hela katten och fångar upp det som ramlar av på ett vitt papper. Man kan även ta skrapprov från huden med hjälp av en skalpell och olja, detta kan sedan undersökas i mikroskop.
I detta stadie av utredningen är det även vanligt att ta ett cytologiprov (cellprov) genom att t. ex. trycka ett objektsglas mot hudförändringarna (om de är fuktiga) eller ta prov med en tejpbit (om de är torra). Cytologin undersöks i mikroskop och man letar framför allt efter överväxt av jästsvampar eller bakterier.
Misstänks ringorm vill man skicka iväg prov för odling. Provsvar dröjer ofta 2-4 veckor.
Oavsett om parasiter hittas eller inte vid den initiala undersökningen provbehandlar veterinären ofta mot parasiter då det händer att katten har t. ex. loppor som inte kan hittas vid veterinärbesöket.
Har katten en överväxt av bakterier eller jästsvamp på huden behandlas detta vanligtvis genom daglig tvätt med klorhexidinlösning eller trizchlor. Antibiotikabehandling behövs sällan vid ytliga infektioner.
När utvärtes parasiter och överväxt av bakterier eller jästsvamp är uteslutet är den mest sannolika orsaken till kattens klåda allergi.
Källor
Vogelnest, L. J. Skin as a marker of general feline health. Cutaneous manifestations of systemic disease. J Fel Med Surg. 2017; 19:948-960.
Favrot, C. Feline non-flea induced hypersensitivity dermatitis. Clinical features, diagnosis and treatment. J Fel Med Surg. 2013; 15:778-784.
Buckley, L. Treatment of presumed allergic skin disease in cats. In Practice. 2017; 39:242-254.