
Kolangit innebär en inflammation i gallblåsan och gallgångarna och är den näst vanligaste leversjukdomen hos katt efter hepatisk lipidos. Det är vanligt med en samtida inflammation i levern och sjukdomen kallas då kolangiohepatit. Det är även relativt vanligt att katter med kolangit även har en inflammation i bukspottkörteln (pancreatit) och/eller i tunntarmen (IBD).
Man vet i nuläget inte varför vissa katter drabbas av kolangit men sannolikt är kattens speciella anatomi en bidragande orsak. Hos katter ansluter sig gallgången till bukspottkörtelns utförsgång precis innan de gemensamt tömmer sig i duodenum (tolvfingertarmen). Hos t ex hundar, där sjukdomen inte alls är lika vanlig, har gallgångarna och bukspottkörteln var sin utförsgång i duodenum. Studier har visat att bakterier som vandrar upp via gallgångarna från tarmen kan orsaka en typ av kolangit som kallas neutrofil kolangit. Som namnet antyder finns det vid denna form en ökad mängd av neutrofiler (en typ av vita blodkroppar) i gallblåsan vid denna sjukdom.
Den andra typen av kolangit som kan drabba katter, s k lymfocytär kolangit, misstänks istället vara immunmedierad, vilket innebär en överreaktion av kroppens immunförsvar som orsakar en inflammation i gallblåsa och gallgångar. Vid denna sjukdom ses istället ökade nivåer av lymfocyter (en annan typ av vita blodkroppar).
Kolangit kan drabba katter i alla åldrar.
Symtom
Symtomen är ofta mycket ospecifika (dvs kan ha en mängd olika orsaker) och kan inkludera:
- Trötthet
- Dålig/ingen aptit
- Kräkningar
- Viktminskning
- Uttorkning
- Ikterus/gulsot – detta brukar vara lättast att se i kattens öron samt på munslemhinnan.
- Feber (dvs >39°C)
- Smärta från buken
Neutrofil kolangit har generellt ett snabbare förlopp än lymfocytär. Typiskt för en neutrofil kolangit är att katten plötsligt blir dålig och slutar äta, medan katter med lymfocytär kolangit kan vara symtomfria eller bli successivt sämre under flera veckors tid.
Diagnos
Diagnosen ställs oftast baserat på kattens symtom, blodprover samt ultraljud av lever och gallblåsa.
På blodprover ses ofta förhöjt bilirubin (vilket vid tillräckligt höga nivåer orsakar ikterus) och gallsyror. Även levervärdena ALP, ALAT och GGT är ofta förhöjda. På grund av inflammationen i gallblåsa (och ev lever) kan katten ha en anemi, dvs en för låg andel röda blodkroppar i blodet. Anemin är sällan allvarlig och rättar oftast till sig när katten kommer under behandling.
På ultraljudet kan förändringar i lever och gallblåsa ses, såsom innehåll (”sludge”) i gallblåsan, dilaterade gallgångar och ödem (vätskeansamling) i gallblåsans vägg. Ibland vill man med hjälp av en nål ta ett prov från gallblåsan för att försöka skilja vilken typ av kolangit katten har. Oftast vill man sedera katten innan man gör detta.
Behandling
I det akuta stadiet är det viktigast att få i katten mat och vätska. Katten skrivs in för dropp och medicinering och i vissa fall behöver katten sondmatas.
Behandlingen skiljer sig åt något beroende på vilken typ av kolangit katten har – neutrofil eller lymfocytär.
Då den neutrofila formen beror på en infektion vill man behandla katten med antibiotika. Amoxicillin är förstahandsvalet i Sverige och behandlingstiden är 2-4 veckor (som med all annan antibiotikabehandling siktar man såklart på en så kort behandlingslängd som möjligt).
Vid den lymfocytära formen vill man istället trycka ner kroppens immunförsvar och den behandlas istället med högre doser kortison som trappas ner under en längre tid (vanligen 6-12 veckor). Du kan läsa mer om kortisonbehandling hos katt här.
Vid båda formerna av kolangit rekommenderas behandling med S-adenosylmetoionin (SAMe) vilket finns i bland annat Denamarin. Vid leverproblem minskar kroppens egen produktion av SAMe, vilket spelar en viktig roll i leverns metabolism och ökar den antioxidativa förmågan hos levercellerna. Denamarin är ett kosttillskott som köps via veterinärkliniken eller veterinärbutiker på internet.
Vid kolangit är det relativt vanligt med gallstas, vilket innebär att en större mängd gallsyror ansamlas i gallblåsan. Detta är toxiskt/giftigt för levercellerna. För att motverka gallstasen kan ursodoxikolsyra (UDS) ges. UDS verkar genom att öka utsöndringen av gallsyrorna via gallgångarna, är det stopp i gallgångarna får detta inte ges. UDS är receptbelagt, du får alltså ett recept av din veterinär om denne bedömer att din katt behöver detta.
Tillskott av B12 kan ges, antingen som tabletter eller eller som injektioner på veterinärkliniken.
Observera att det är mycket viktigt att katten kommer igång att äta och dricka för att levern ska kunna återhämta sig!
Prognos
Prognos beror på sjukdomens svårighetsgrad, eventuella samtida sjukdomar och hur lång tid den har pågått. Enligt egen erfarenhet svarar de flesta katter bra på behandlingen förutsatt att de snabbt kommer under vård. I vissa fall återkommer sjukdomen efter avslutad behandling.
Källor
WSAVA Liver Standardization Group 2006
Otte C. med flera. Feline biliary tree and gallbladder disease. Aetiology, diagnosis and treatment. J Fel Med Surg. 2017; 19:514-528.
BSAVA Manual of Feline Practice (2017)