
Kronisk njursjukdom (CKD) definieras som strukturella eller funktionella förändringar som funnits i minst 3 månader i en eller båda njurarna. CKD är vanligt hos den äldre katten och det uppskattas att 30-40 % av katter över 10 år och har denna sjukdom. CKD är en progressiv sjukdom som inte går att bota. Målet med behandlingen är att bromsa utvecklingen av CKD, undvika ytterligare skada på njurarna och öka/bibehålla kattens livskvalitet.
Det finns många orsaker till att en katt drabbas av CKD, bland annat syrebrist, högt blodtryck, infektion, tumörer, intag av toxiner, njurstenar eller olika utvecklingsrubbningar. I de allra flesta fall hittas dock inte grundorsaken. Gemensamt för de flesta fall av CKD hos katt är att njurarna drabbas av en inflammation och fibrosbildning i njurens tubuli och interstitium.
Symtom
Vid årliga provtagningar kan en kronisk njursjukdom upptäckas innan katten uppvisar några symtom.
Kroniska tecken på njursjukdom inkluderar viktnedgång, ökad törst och urinering, kräkningar, mindre välskött päls samt sämre aptit.
Blir katten akut dålig av sin njursjukdom brukar denna sluta äta och dricka och kan bli apatisk. Visar din katt dessa symtom behöver du åka akut till veterinär.
Diagnos
Vid utredning av CKD är flera undersökningar och prover rekommenderade. Det finns inget specifikt prov som är perfekt för utvärdering av njursjukdom. Rekommenderade undersökningar och prover inkluderar:
- Blodprover
- Kreatinin är det värde som oftast används för att bedöma njurens filtrationsförmåga. Katters normala kreatininkoncentration kan dock variera mellan individer varför det ibland kan vara svårt att bedöma om kreatininvärdet ligger högt eller ej. Det kan därför vara till stor hjälp att ta årliga blodprover så man tar reda på just sin egen katts normala kreatininvärde. Även faktorer som muskelmassa och vätskestatus påverkar detta värde. När kreatinin är förhöjt har minst 75 % av njurens kapacitet gått förlorad.
- SDMA är ett annat värde för att uppskatta njurens filtrationsförmåga. Detta påverkas inte av muskelmassa och stiger tidigare än kreatinin.
- Höga halter fosfat i blodet är vanligt vid CKD och kan förvärra en redan existerande kronisk njursjukdom.
- Hematokrit innebär koncentrationen av röda blodkroppar i blodet. Denna kan sjunka vid långt gången njursjukdom då hormoner för att stimulera nybildning av röda blodkroppar produceras av njuren. Vid sänkt hematokrit säger man att katten har en anemi. Vid kraftig anemi kan katten må mycket dåligt av detta.
- Katter med CKD kan få ett underskott av kalium på grund av att mer kalium förloras via urinen. Symtom på kaliumunderskott kan vara svaghet, dålig aptit och förstoppning. Vid långt gången CKD och hos katter med akut njursjukdom kan dock kalium vara förhöjt.
- Urinprov
- Urinkoncentration/densitet – njurarnas koncentrationsförmåga är nedsatt vid CKD när ca 2/3 av njurarnas kapacitet gått förlorad. Katten måste dricka mer då mer vätska förloras via njurarna och det är pga detta som katter med njursjukdom dricker och kissar mycket.
- Proteiner – ibland förlorar katter med CKD proteiner via urinen, s. k. proteinuri. Detta kan skada njurarna ytterligare och leda till proteinbrist hos katten. Proteinuri mäts genom att mäta UP/C där man mäter halten proteiner i relation till kreatinin i urinen.
- Infektion – katter med CKD har lättare för att utveckla en urinvägsinfektion. En urinvägsinfektion som spridit sig till njurarna kan förvärra kattens tillstånd.
- Blodtryck – Högt blodtryck är vanligt hos katter med njursjukdom, i studier har mellan 20-65% av alla katter som diagnosticeras med CKD även högt blodtryck. De katter med CKD som inte har högt blodtryck vid diagnos löper högre risk än friska katter att utveckla högt blodtryck längre fram så det är viktigt att fortsätta mäta blodtrycket regelbundet på katter med njursjukdom. Högt blodtryck är skadligt för både njurar och andra inre organ och kan ofta behandlas effektivt med medicinering. Läs mer här.
- Ultraljud – Vid ultraljud av njurar med CKD är dessa ofta mindre än normalt. Vid ett ultraljud av njurarna kan man leta efter komplicerande faktorer som t. ex. tecken på infektion i njurarna, njurstenar eller tumörer.
När prover är tagna är rekommendationen att man stagear katten enligt IRIS riktlinjer:
- Stage 1 Kreatinin <140 mikromol/L eller SDMA <18 mikrogram/dL
- Stage 2 Kreatinin 140-250 eller SDMA 18-25
- Stage 3 Kreatinin 251-440 eller SDMA 26-38
- Stage 4 Kreatinin >440 eller SDMA >38
När detta är gjort delar man även in katten i ”sub-stages” beroende på dess blodtryck och ev proteinuri.
Blodtryck:
- <140 Normalt
- 140-159 Prehypertensiv
- 160-179 Hypertensiv
- >180 Allvarligt hypertensiv
Proteinuri (UP/C):
- <0.2 Ej proteinuri
- 0.2-0.4 Borderline proteinuri
- >0.4 Proteinuri
Läs mer om IRIS riktlinjer för CKD hos katt och hund här.
Behandling
Om katten är akut dålig av sin njursjukdom har sjukdomen gått mycket långt. Hos en del, men inte alla katter, går det att vända kattens tillstånd med hjälp av intensiv veterinärvård. Katten behöver få dropp/vätsketerapi och medicinering för att minska illamåendet. Det är viktigt att katten så snart som möjligt börjar äta igen. Ibland behöver man lägga en matningssond så man kan mata katten genom denna tills det akuta skedet är över. Ofta behöver katter i detta skede vara inlagda under flera dagar.
Kronisk njursjukdom som upptäcks vid en rutinkontroll eller då katten endast uppvisar lindriga symtom på njursjukdom kan behandlas enligt nedan.
Att byta över till en njurdiet är en av de viktigaste delarna i behandlingen och den enda behandlingen som i studier har visats förlänga livet hos katter med njursjukdom. Njurdieter har ett lågt innehåll av fosfat och proteiner, dock finns tillräckligt med proteiner för att möta kattens dagliga behov. Dieterna har tillskott av kalium då mer kalium förloras via urinen hos katter med CKD. Njurfoder innehåller dessutom antioxidanter och fettsyror som hjälper till att minska inflammationen i njurarna. Hill’s k/d har vetenskapligt bevisad effekt och finns även som kombinationsfoder till katter med samtidig artros. Andra alternativ är Purina NF, Royal Canin Renal, Specifics FKD/FKW och Virbac kidney support. Läs mer här om hur man gör för att byta den kräsna kattens foder. Introducera foderbytet under en period när din katt mår bra, försök inte byta över till ett njurfoder om katten visar tecken på illamående. Observera att det är viktigt att katten står strikt på sin njurdiet, ge inga matrester eller godisar som inte har godkänts av din veterinär.
OBS! Även om det generellt är rekommenderat att en katt med CKD äter ett njurfoder är det allra viktigaste ATT katten äter. Vägrar katten att äta njurfodret ska den inte svältas! Många äldre katter med CKD är tyvärr mycket kräsna och trots idoga försök från ägaren kan det ibland vara omöjligt att få katten att äta det foder vi vill. Då får man försöka göra det bästa av situationen – kanske fungerar det bra med ett seniorfoder som även dessa ofta ligger lite lägre i fosfatinnehåll eller så går det kanske att ge enbart mjukmat?
Ligger kattens fosfatnivå högt trots njurdiet kan man behöva komplettera med en fosfatbindare. Detta finns i pulver samt flytande form och ska ges på/direkt i samband med samtliga måltider för att binda det fosfat som finns i maten. Fosfatbindare är även ett alternativ för de katter som vägrar äta njurfoder. Många katter gillar tyvärr inte fosfatbindare men om det är rekommenderat till din katt prova de sorter som finns innan du ger upp!
På grund av att katter med CKD förlorar mycket vätska via urinen är det viktigt att de dricker ordentligt. Att bli uttorkad är något som katten kommer må mycket dåligt av och det är vanligt att detta leder till att katten slutar äta och dricka helt. Uttorkning kan jämföras med en rejäl bakfylla. Det mest effektiva sättet att öka kattens vattenintag är att ge enbart mjukmat. Läs mer här för fler tips om hur du får din katt att öka sitt vätskeintag.
Nyligen har det kommit en ny produkt som heter Porus one. Den är framtagen för att binda förstadiet till vissa uremiska toxiner i tarmen och därmed minska den skadliga effekten som uremiska toxiner har på njurarna. Porus one blandas med mjukmat och ges en gång per dag och de flesta katter äter det utan problem. Biverkningar är ovanliga.
Har katten högt blodtryck bör detta behandlas. Läs mer om högt blodtryck här.
Om katten förlorar proteiner via urinen ska man först se till att blodtrycket är under kontroll, då högt blodtryck är en vanlig orsak till proteiner i urinen. Förstahandsvalet för behandling av högt blodtryck är amlodipin, men det kan även behandlas med telmisartan. Telmisartan kan även användas för att behandla proteiner i urinen vid normalt blodtryck. Det har visats i studier att detta minskar mängden proteiner som förloras via urinen men man har ännu inte kunnat demonstrera ökad överlevnad hos katter som behandlas med detta.
Prognos
Många katter med kronisk njursjukdom kan leva länge med bra livskvalitet, ffa om man upptäcker och kan börja behandla njursjukdomen i ett relativt tidigt stadie (vanligen i stage 2).
Medelöverlevnad (vilket innebär att en del lever betydligt längre och en del betydligt kortare) vid diagnos:
- IRIS stage 2: 1151 dagar
- IRIS stage 3: 679 dagar
- IRIS stage 4: 35 dagar
Faktorer som försämrar prognosen:
- Högt fosfat
- Anemi/blodbrist
- Proteinuri med UPC >0.2
- Högt blodtryck
- Högre IRIS stage
Narkos och katter med njursjukdom
Det går alldeles utmärkt att söva katter med kronisk njursjukdom, förutsatt att de är stabila i sin sjukdom. Det är dock mycket viktigt att upprätthålla blodflödet till njurarna under hela narkosen då ett för lågt blodflöde kan resultera i syrebrist och ett förvärrande av njursjukdomen. Vid planerad narkos rekommenderas att man gör uppehåll i ev behandling med amlodipin (Amodip), telmisartan (Semintra) och ACE-hämmare (t ex Fortekor) 2 dagar innan. Efter narkosen kan dessa mediciner börja ges igen förutsatt att katten mår bra.
Källor
ISFM Consensus Guidelines on the Diagnosis and Management of Feline Chronic Kidney Disease
Kronisk njursjukdom (CKD) hos katt – behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket
Reynolds, B. S. and Lefebvre, H. P. Feline CKD. Pathophysiology and risk factors – what do we know? J Fel Med Surg. 2013; 15(S1):3-14.
Paeoe, D. and Daminet, S. Feline CKD. Diagnosis, staging and screening – what is recommended? J Fel Med Surg. 2013; 15(S1):15-27.
Korman, R. and White, J. Feline CKD. Current therapies – what is available? J Fel Med Surg. 2013; 15(S1):29-44.
Taylor, S. and Sparkes, A. Feline CKD. New horizons – where do we go from here? J Fel Med Surg. 2013; 15(S1):45-52.