Det finns många olika slags loppor, varav kattloppan (Ctenocephalides felis felis) är den som orsakar mest besvär för både hundar och katter. Artikeln fokuserar därför främst på kattloppor.
Katter som går ut kan få på sig andra slags loppor, som igelkottsloppor och fågelloppor. Dessa loppor kan inte föröka sig på katter då de för detta behöver blod från sitt värddjur. Dessa loppor är därför relativt enkla att behandla. Fortsätter katten att gå till samma område där den tidigare blivit infekterad med loppor kan den dock dra med sig nya loppor hem.
Kattloppan går på både katt, hund och människa. Den trivs bäst där det inte är frysgrader mer än några dygn i sträck och är därför fortfarande relativt ovanlig norr om Skåne. Det förekommer dock att katter blir infekterade även i andra delar av Sverige. Problem med kattloppor är betydligt mer vanligt i varmare länder.
Livscykel
Livscykeln varar från 2 veckor och upp till 1.5 år men ca 1 månad är det vanligaste.
- Äggen: Loppan börjar äta inom minuter efter att den satt sig på sin värd och börjar lägga ägg efter 1-2 dygn. Loppan kan lägga flera ägg varje dag. Äggen är ca 0.5mm långa och faller av katten direkt. Äggen kläcks till larver efter 1-10 dygn.
- Larverna: Larverna är några millimeter långa och är ljuskänsliga. De gillar därför att gömma sig i golvspringor, tjocka mattor och möbler, vilket gör att de kan vara svåra att upptäcka. Larverna lever på avföring från lopporna och annat organiskt material. Larverna utvecklas sedan till puppor efter några dagar till månader.
- Pupporna: I pupporna utvecklas larverna till vuxna loppor. Lopporna ligger kvar i pupporna tills de får en signal att ett djur eller människa (t. ex. värme, vibrationer eller koldioxid) är i närheten. Då kläcks de och hoppar genast på sin nya värd. Pupporna kan överleva i mer än ett år.
- Vuxna lopporna: Vuxna loppor spenderar mesta delen av sin tid på sitt värddjur.
Utseende
Kattloppan är 2-4mm lång och har en kropp som är tillplattad från sidorna (till skillnad från löss). Loppan har sex långa ben som gör att den kan röra sig fort och hoppa mellan värddjur.
Symtom
Loppor sätter sig framför allt på ländryggen och kan ses med blotta ögat. Dock är katter ofta snabba med att städa bort och slicka i sig lopporna och det är därför inte alltid man ser dem.
Katter som drabbas av loppor har varierande grad av klåda, vissa är i stort sett symtomfria medan andra utvecklar en stark allergisk reaktion mot loppornas saliv. En sådan reaktion kan yttra sig genom att katten slickar av sig päls (oftast vid svansbasen och på bakbenen), får sår i huden eller på läpparna. I vissa fall blir pälsen mjällig. Katten kan få förändrat beteende och verka stressad och mer aggressiv. Hos unga katter kan loppangrepp orsaka anemi (blodbrist).
Diagnos
För att ställa diagnosen kattloppa behöver man fånga in en loppa och skicka denna på analys. Labbet kollar bland annat på huvudformen och mustaschen för att avgöra om det rör sig om en kattloppa eller annan typ av loppa.
I de fall när man inte hittar loppor men har en misstanke om loppinfektion kan man kamma igenom katten med en loppkam medan katten står på en vit yta/vitt papper. Kammar man fram loppor skickas dessa på analys. Annars kan man ofta lyckas kamma fram loppbajs som är rödbrunt då det färgas av blodet som lopporna äter.
Behandling
Kattloppan kan tyvärr vara svår att bli av med. Ofta blir hela hemmet infekterat med ägg, larver och puppor och det kan ta över 6 månader (upp till 2 år i extrema fall) innan pupporna kläcks. Pupporna är svåra att behandla bort så man brukar få vänta tills dessa har kläckts till loppor innan det går att komma åt dem.
När man behandlar mot kattloppor ska man dels behandla samtliga pälsdjur i hushållet och dels sanera boendet. Även katter och hundar i närmiljön kan behöva behandling. Det finns idag flera effektiva medel mot loppor, t. ex. spot-on preparaten Stronghold plus och Bravecto samt tabletterna Credelio. Ofta ges dessa läkemedel med tätare intervall för att skydda mot loppor jämfört med mot fästingar. Följ instruktionerna från din veterinär noga.
Notera att en del loppdödande medel avsedda för hundar innehåller permetrin som är giftigt för katter!
Man kan även sätta på halsband som verkar repellerande mot loppor, detta kan vara en fördel när katten plockar upp t. ex. fågelloppor eller igelkottsloppor utomhus och drar med sig in. Det finns även speciella lopp p-piller innehållande Lufenuron som kan användas i kombination med annan behandling för att kontrollera miljösmittan. OBS! Preparat innehållande Lufenuron finns ej registrerat i Sverige i nuläget (januari -24).
Vid andra lopparter som inte kan föröka sig på katten brukar det räcka med att behandla med ett medel effektivt mot den vuxna loppan (se ovan). Dessa loppor kan överleva 3-4 månader så behandling brukar vara rekommenderat.
I de fall där katten fått en kraftig klådreaktion på saliven kan man behöva kombinera behandlingen med klåddämpande medicin i det akuta skedet, t. ex. kortison. Såren på hud och läppar kan bli sekundärinfekterade med jästsvamp eller bakterier och kan även detta behöva behandling.
Vid sanering hemma kan det ta 2-3 månader innan man börjar se effekt av saneringen så håll ut! Och man får räkna med 6-8 månader innan hemmet är loppfritt förutsatt att djuren inte drar på sig nya loppor någon annanstans ifrån.
Sanering:
- Städa noga i mattor, golvspringor, gardiner, under sängar/soffor/fåtöljer och liknande platser
- Dammsug minst 2ggr/v och släng dammsugarpåsen efter användning
- Tvätta textilier i 60 grader
- Om möjligt släng sängen/filten där katten brukar sova, detta område är ofta kraftigt infekterat
- Alla stadier av loppan dör om temperaturen understiger 0 grader Celcius i minst 24-36 timmar
- Ev. användning av insekticidpreparat (rådgör med veterinär) och ev. hjälp av saneringsföretag
Undvik besök av andra djur innan hemmet är fritt från loppor.
Källor
Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation