Tritrichomonas blagburni (tidigare T. foetus) är en encellig parasit, en så kallad protozo, som framför allt orsakar problem hos kattuppfödare och i hushåll med flera katter. För närvarande finns tyvärr ingen lättillgänglig och effektiv behandling mot Tritrichomonas, men kraftiga symtom kan lindras under den tid det tar för katten att självläka från infektionen.
Smittvägar och smittspridning
Smitta sprids genom kontakt med avföring från infekterade katter. Det kan till exempel ske när en katt använder en kattlåda där en smittad katt har lämnat avföring och sedan tvättar sina tassar. En katt kan börja sprida smittan redan 2–7 dagar efter att den blivit infekterad.
Hushåll med många katter löper en ökad risk för infektion. Eftersom Tritrichomonas inte alltid orsakar symtom kan till exempel en nyinköpt kattunge bära på smittan och föra den vidare till andra katter i sitt nya hem. Parasiten kan överleva i flera dagar i fuktig avföring, men är känslig för uttorkning. Tritrichomonas smittar inte människor eller hundar.
Symtom
Smittade katter uppvisar inte alltid symtom, men parasiten kan orsaka kraftigt illaluktande diarré som ibland är blod- eller slemblandad. Symtomen kan komma och gå i skov och verkar kunna utlösas av stress eller annan sjukdom. I allvarliga fall kan katten drabbas av analinkontinens och sårighet kring analöppningen.
Tritrichomonas angriper tjocktarmen, inte tunntarmen där merparten av näringsupptaget sker. Därför leder infektionen sällan till påverkat allmäntillstånd eller viktnedgång. De flesta katter som visar symtom är yngre än 1–2 år.
Infektionen kan också orsaka dysbios, det vill säga en obalans i tarmens bakterieflora, vilket sannolikt är en viktig bidragande orsak till diarrén.
Diagnos
Katter kan bära på Tritrichomonas utan att visa symtom. Om en katt har typiska tecken på infektionen och provtagning ger ett positivt resultat är det sannolikt att diarrén orsakas av parasiten.
Studier visar ett tydligt samband mellan infektion och diarré.
Parasiten kan påvisas på två sätt:
- Mikroskopi av färska avföringsprov
- PCR-analys, som är mycket känslig och inte kräver färska prover
Eftersom utsöndringen av parasiten kan vara intermittent rekommenderas att man tar flera prover om det första är negativt men misstanken kvarstår.
Behandling
Det finns i dagsläget endast ett läkemedel, Ronidazol, som visat relativt god effekt mot Tritrichomonas.
Ronidazol är inte registrerat i Sverige, men kan i vissa fall erhållas som licenspreparat. Tillgången varierar.
Det kan ta flera veckor innan effekt ses och det kan vara svårt att avgöra om katten blivit helt fri från parasiten. Det är oklart om katter som svarar på behandlingen – det vill säga blir symtomfria – eliminerar parasiten helt, eller om den kan finnas kvar latent.
Cirka 20% av katterna svarar inte på behandling med Ronidazol. Detta kan bero på flera faktorer, exempelvis:
- resistens mot läkemedlet
- felaktig dosering eller svårigheter att ge medicinen korrekt
- återinfektion, ofta från en annan katt
Om katten har behandlats med två fullständiga kurer av Ronidazol i rätt dos utan att infektionen försvinner, är det sällan meningsfullt att försöka igen.
⚠️ Biverkningar
Ronidazol kan orsaka:
- neurologiska symtom såsom ataxi (vinglighet), kramper och/eller tremor (skakningar) – behandlingen ska då avbrytas omedelbart och sannolikt kommer medicinen inte gå att sätta in igen. Dessa biverkningar är vanligare vid höga doser.
- trötthet och nedsatt aptit
- i sällsynta fall cancerutveckling eller fosterskador
Preparatet ska inte användas till dräktiga eller digivande katter, och inte heller till kattungar yngre än 12 veckor.
Vid hantering av läkemedlet bör handskar alltid användas, både vid medicinering och rengöring av kattlådan. SVA rekommenderar även munskydd vid hantering av läkemedel och kattlåda, eftersom substansen kan vara hälsoskadlig för människor.
Förlopp och stödjande behandling
De flesta smittade katter blir symtomfria av sig själva inom cirka 5 månader till 2 år, även om vissa förblir kroniska bärare. Cirka 90 % blir symtomfria inom två år.
Symtomlindrande åtgärder kan underlätta:
- Dietkost
- Probiotika, t.ex. SivoMixx eller FortiFlora
- Fibrer, t.ex. psylliumhusk
Även fenbendazol (Axilur vet.) kan användas för att tillfälligt minska parasitmängden och lindra symtomen, men det botar inte infektionen.
Det är viktigt att minimera stress hos smittade katter, eftersom stress kan förvärra symtomen. Läs mer om hur man kan optimera sin katts miljö här.
Rengör kattlådan noggrant varje dag och se till att katterna inte delar låda.
Faktorer som kan förlänga tiden till symtomfrihet inkluderar:
- dietbyten
- antibiotikabehandling
- kortisonbehandling
- högt smittryck i miljön
Dessa faktorer påverkar tarmfloran negativt och kan därmed försämra återhämtningen.
Smittsamhet och miljö
Eftersom många katter blir symtomfria bärare, är parasiten svår att eliminera helt. Det finns även misstankar om att Tritrichomonas kan bidra till utvecklingen av kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar, som IBD.
För att minska smittrycket bör sanering av hemmet och kattens miljö genomföras. Mer information finns på SVA:s webbplats.
Källor
http://www.abcdcatsvets.org/tritrichomoniasis/
Gookin J. L., Hanrahan K. and Levy M. G. The conundrum of feline trichomonosis. The more we learn the ”trickier” it gets. J Fel Med Surg. 2017; 19: 261-274.
Uppdaterad 1/11-25